Nytt år och ny blogg!
Jag hade en blogg förr. Men tänkte "Varför inte skaffa mig en ny blogg?"
JO! Så jag gjorde det!

Jag har aldrig kommit på vad jag ska skriva tidigare heller. Och jag har väl tänkt lite att ”Vem vill egentligen sätta sig och läsa Min blogg? Om mitt liv?”
Men varför inte göra ett försök? Kanske är någon som är i samma sits eller bara tycker om att läsa?

Jag tänkte faktiskt sätta mig nu och skriva lite om distansförhållanden.
Många har trubbel med distans som 50 mil eller något sådant.. Men jag måste ju ha slagit nåt slags rekord känns det som!  Ca 200 mil mellan oss! Haha.. =D
Och jag har alltid haft problem med att inte ha pojkvännen nära mig, eftersom jag Hatar att vara ensam och jag Älskar närhet! 

I slutet av Augusti -08 åkte jag ner till Marmaris, Turkiet. Träffade där en kille vid namn Sercan, som jobbade på hotellet vi bodde på. Jag tänkte väl inte så mycket första veckan på vad som skulle hända. Visst tyckte jag att han var en av de vackraste varelserna jag någonsin sett. Det vet ju mamma om! ;) Haha..
Andra veckan vi var där nere hände det grejer vill jag lova. Jag blev utbjuden på middag av Sercan och vi hade det hur bra som helst! Allt var hur perfekt som helst! Kändes som att jag levde i en film!
Så bra var det!
Men det var ju dags att åka hem när den veckan var slut.
Jag kan lätt säga att det var 2 av de roligaste veckorna jag har haft i mitt liv!
Väl hemma bestämde jag mig rätt snabbt att åka tillbaka till Turkiet. Och det gjorde jag. I Oktober var jag på väg ner igen. Ensam denna gång. Jag måste erkänna att jag tyckte att de va lite läskigt. Men väl nere hade jag det bra igen! =D Var där nere i en vecka sen var jag tvungen att åka hem igen för den svenska säsongen var slut och de gick inga fler plan till Arlanda.

Väl hemma igen var väl allt som vanligt. Självklart saknade jag Sercan hur mycket som helst. Men jag började tycka efter ett tag att det var jättejobbigt med detta avstånd mellan oss! Jag gjorde de dummaste jag kunde göra och gjorde slut med honom. Vilket jag känner mig jättedum att jag gjorde. För jag slutade ju aldrig tycka om honom! Jag gjorde det ju bara för att jag tyckte att det var jobbigt.
Men sen kunde jag bara inte hålla mig längre och vi blev tillsammans igen! =D

Och det jag egentligen vill komma fram till med detta inlägg, denna historia, är att hur jobbigt det än kan vara att ha distansförhållanden så är de säkerligen värt det i slutändan!
Om man verkligen är kär och vill vara med någon så kommer det nån gång lösa sig med avståndet! Man lever bara en gång! Varför inte göra det som känns rätt istället för att tveka en massa och göra saker man egentligen inte vill? Livet är för kort för sånt!

Det var allt för mig för denna gång! Hade så bra och lev livet till fullo!