Dom säger att tiden går fort när man har roligt!
Men jag tycker inte att detta är roligt alls! Jag tycker bara att det är plågsamt och att det är som en jävla mardröm som man Aldrig lyckas vakna upp ifrån! =(

Dom säger att tiden läker alla sår, men jag är inte så säker på att den där jävla tiden gör det! Det känns iaf inte så!

Det har gått 2 år, men det känns fortfarande som att det var igår mamma ringde mig och berättade den hemska nyheten för mig!
Jag fattade ju först inte vad hon menade!
- "Vadå, Jimmy..? Borta?"
Men ändå långt inom mig så förstod jag att det var Dig hon pratade om!
Det kändes som att någon högg mig i ryggen och magen samtidigt med den största jävla kniven som finns!

Bara 17 år gammal skaffade du vingar och lämnade du oss!
Och än idag känns det ibland som att det inte alls är så! Att du fortfarande sitter och gör det du alltid har gjort! Och att du bara är ett samtal borta! Men sen kommer sanningen emot en som en käftsmäll och man inser att du kommer inte tillbaka kroppsligt!
Jag vet att du är med mig och dina andra nära och kära andligt. Och jag är så otroligt glad för det!
Men jag skulle ge allt, ALLT, för att bara få en sista timme med dig!
Se dig le igen!
Höra ditt skratt igen!

Du var lillebrorsan jag aldrig fick!
Du kommer alltid betyda världen för mig!

Du är älskad och saknad!