Även om jag försöker leta efter nån form av happiness långt inne i mig idag, så är det Jävligt svårt!

Jag finner bara Ilska och frustration!

Hur kommer det sig att vissa får hjälp och andra inte!? Vad är det med det här jävla samhället egentligen!? Ska man behöva bo i en möglig lägenhet med ett litet barn på snart tre månader!?
Vad är med folk som inte kan skita i sina jävla ramar nångång och faktiskt hjälpa oss?
Det är inte för min skull jag är arg! Utan för Alexis! Hon fattar ju inte att det är mögel i våran lägenhet! Och OM hon nu blir sjuk av detta, så vi då komma sen om några år och säga att ; 'Nej men vi bodde i en lägenhet som var möglig när du var liten! Det är därför du är sjuk nu! There you go!'

Nej, det är inte det jag vill göra!

Men nu kommer folk och säger att ; 'Nej vi godkänner inte de och vi kan inte göra så!' eller ; 'Nej men i en möglig lägenhet kan ni ju inte bo!' 

Nej jag vet! Men hjälp oss då! Vi kommer ju för fan inte härifrån! 

Jag är så arg just nu!

HELVETE!