Ibland tror jag att jag försöker vara lite starkare än vad jag egentligen är! Det blev nog lite så idag...
Jag satt och pratade med mamma på msn som jag alltid gör, och vi började prata om bakning, och bakning ledde på något konstigt sätt till gravidförsäkringar. ( Det är helt sjukt, I know, men vi har inte skaffat de än. Har alltid varit annat som har dykt upp, och det har bara inte blivit av! Plus att vi inte har världens bästa ekonomi just nu heller, tyvärr! )
Det gick en stund och sen ringer telefonen. Jag svarade och det var pappa. Han sa att mamma hade pratat med honom om försäkringen, att jag var lite orolig över den och så.
Jag kände i hela mig att jag ville börja gråta. Men jag höll tillbaka tårarna! Vi pratade lite om olika försäkringar och han sa att jag skulle kolla lite och så skulle vi höras sen.
När vi hade lagt på luren så bubblade verkligen Allting upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag fick inte hejd på dom! Jag grät och grät, och ska jag vara helt ärlig så kände jag mig minst på jorden just i det ögonblicket!
Jag skrev till mamma att jag ville att hon skulle ringa mig igen, telefonen ringde och där var pappa. Jag fick inte fram ett ljud, jag bara storgrät. Pappa trodde att jag hade ont stackar'n! Haha.. Men så var ju som tur var inte fallet.
Han gav mamma telefonluren och jag fick bara ur mig;
'Varför skulle vi skaffa barn nu?? Jag kan ju för fan inte ens försäkra mitt eget barn! Hur ska vi kunna försörja vårat barn om vi inte ens kan försäkra det!?' 
Jag vet att jag kommer kunna ta bäst hand om mitt barn, med all den kärleken jag har att ge! Och all den kärlek som Kimmie har att ge! Men just då kändes allt bara så jävla skit! Ingenting var bra just Då!
Jag grät och grät, men tillslut så lugnade mamma ner mig och vi satte oss och kollade lite på försäkringar och det slutade med att jag tecknade en och papperna kommer väl nästa vecka!
Helt plötsligt kändes det genast mycket bättre, och allt det där som jag grät för var borta! Men det kändes bara så himla skönt att gråta ur sig! Det tror jag verkligen att man behöver göra ibland. Utan att det ska vara någon speciell anledning!

Sen kom Kimmie hem och jag berättade vad som hade hänt och han sa till mig att 'Allt kommer att lösa sig!' Och jag tror verkligen på honom när han säger det!
Jag har verkligen världens bästa mamma, pappa och pojkvän! ( Och självklart övriga familjen och vänner också! ) Men just Nu behövde jag dom och dom fanns där för mig! Och det var så Jävla skönt!!!

Nu mår jag super igen och jag är klar med det tredje uppdraget! Inskickat och klart! Skööönt!
Så nu tänkte jag kolla med min älskling vad vi ska äta och sen ska jag bara vara ikväll! Ligga på soffan och vicka på tårna som barnmorskan säger att vi gravida kvinnor ska göra!

Hoppas att ni har haft en härlig dag trots mycket snö och kalla grader!!

Ciao!