Man hoppas och hoppas att allt ska gå som man vill! Har klartecken från nästan alla håll. Sen får man det där samtalet som man absolut inte vill ha.. 
-' Tyvärr, men nej! ' 
Det ringer inte fint i någons öra skulle jag kunna tänka mig! Och speciellt inte mig just nu som hade hoppats, kanske lite för mycket, på detta!
Och till råga på allt så ska jag börja plugga idag. Motivationen.. Var är den liksom! Den som bara förvann ur mig när jag satt där i telefonen!
' Nej men man klarar sig jättebra i en tvåa med en bebis! Ni kan flytta när bebisen blir ett halvår! '
Ja, men då gäller det att hitta någonting då också! Right? Och det hade ju vart skönt om vi hade fått ordning på rum och så redan Innan KarateKid är ett halvår! Men men...
Nej jag ska inte sitta här och vara bitter och klaga på folk som gör sitt jobb och inte tänker som jag gör. (Även fast det skulle vara skönt om dom gjorde det..) Jag ska hämta min bok och sätta mig och plugga och hoppas att det tar mig någonstans och att inte kursen är för jobbig, för då försvinner ju ALL motivation helt plötsligt! (Till och med den lilla lilla som man kanske hittar längst in i kroppen!)

Well well.. Kommer väl tillbaka senare och berättar hur det har gått med pluggandet.. Eller nåt.. Vi får se vad jag gör..

Less... :/

Ciao!